klarakalas

Jag kan ibland komma på mig med att verkligen skälla på mig själv.
Oftast är det små skitsaker som att jag kan vara förbannad på Klara för att hon inte plockade ur diskmaskinen när hon ändå inte hade ngt för mig, eller att hon skickade ett dumt sms till någon som verkligen inte hade behövt få det etc.
Och då tänker ni; "ja, men det gör ju alla...går runt och är efterkloka och så"
Jo, fast alla har nog inte en inre konversation mellan sig själv och sig själv...

Klara1: Det där var väl jävligt onödigt, du kunde inte tänkt efter innan du gjorde så?
Klara2: Jo, men just då verkade det jättevettigt och på sin plats att göra så
Klara1: Det är väl ändå ingen ursäkt, du är väl för fasiken vuxen och kan tänka på konsekvenser och sånt?
Klara2: Nu är det ju så att jag vägde de för- och nackdelar jag såg för tillfället, och kom fram till att det var bra....då
Klara1: Och hur bra tycker du att det verkar...nu?
Klara2: Ja...jo...fast.....Du kan fan dra!
Klara1: Ja, det kan du faktiskt.

Jag är helt seriös, det här är väl förmodligen möjligt att ställa någon form av psykisk diagnos på, men det är den bittra sanningen.
Jag är förmodligen en mkt sjukare människa än vad folk tror.


Over and Out