klarakalas

Efter en hektisk morgon som innehöll försovning, ohittade ridkläder och en seg pappa gasade vi iväg mot arlanda typ en kvart-tjugo min efter tänkt avgångstid...Optimist som jag är satt jag i princip hela bilresan och sa "pappa, jag tror inte vi kommer hinna, jag måste ta ut kontanter (ja, för på stand-by får man inte betala med kort), ta mig till terminalen, köpa biljett, säkerhetskontrolleras och checka in..." En bra taktik om man vill att pappa ska betala flygbiljetten tydligen.
Pussa på pappa, klappa på hunden, få med väskor, jacka and crap springandes till terminalen, svärande över långsamma människor som är i vägen...
Väl framme vid biljettkassan kl 10.09 (planet skulle lyfta 10.25) finner jag att planet är försenat till tidigast 10.40 och andas ut. Köper biljett, checkar in bagage går tillbaka till parkeringen och snabbröker, svarar i telefon och stressar tillbaka. Planresa brevid en dam som var irriterad över mest allt, att hon inte fick sitta långt fram, att hon inte fick sitta själv, att jag läste en tidning, att jag köpte kaffe, att jag harklade mig två gånger, att jag gäspade flertalet ggr vid start och landning (för att tryckutjämna) och till sist för att jag ville snabbt av planet ( Hej, klaustrofobi) funny!
Äntligen hemma på östergård igen efter ett snabbt kärt återseende av Lina på parkeringen kan jag slutligen andas ut.
I typ tio minuter till innan jag måste iväg och jobba på skolarbetet jag missade.

Hårt liv för de hårda


Over and Out