klarakalas

Man upphör aldrig att förvånas...
Käre värld, det finns inga lagar...
Och slutligen...Ibland alltså...

Ja, där har vi de tre sakerna jag oftast inleder en mening med när jag är förvånad/förbluffad/chockad.
Och det är jag nu, men till den grad att jag vill använda alla tre.
Jag vet inte om jag känner personen, som förvånade mig på det här sättet egentligen...jag trodde det, men nu vajar den tanken lite.
Jag kan inte ens sätta mig in i situationen, och försöka förstå personen som satt mig i denna chocken - För jag har aldrig varit i den sitsen själv, och kommer heller aldrig hamna där.
Förtroende, respekt och lojalitet- tre egenskaper som jag trodde fanns där, verkar i vissa lägen vara helt bortblåsta, och jag fattar verkligen inte prioriteringar och agerande här.
Tidigare ikväll var jag så arg att jag skakade...och det är inte ens mig det gäller, det är inte jag som tar skada.
Mitt ( i det här läget förmodligen helt ointressanta ) råd till personen i fråga, är att rycka upp sig och vakna, se över sina prioriteringar, tidigare agerande och sin lojalitet lite. För sin egen skull.
Som det ser ut nu är personen ingen man vill umgås med nämligen. Idag kom, för mig droppen som fick bägaren att rinna över.


Over and Out