klarakalas

Ja, när man väl är hemma är det så att vissa saker kommer tillbaka.
Har man, som jag en förkärlek för att promenera blir det ju att man kliver omkring i krokarna runt sitt eget kvarter, och det är ju liksom inte utan att man minns saker. På bara några dagar har promenader i Ella Hills bjudit på flashbacker från;

Sträckan på Ellaparksvägen, där jag lärde mig cykla
Promenadvägen till Ellagårdsskolan, som när man var pytte tog MINST en halvtimme
Stället där "häxornas hus" låg( vi var rädda för några tanter i ett rackigt hus i området)
Huset mittemot häxorna, som vi på en rast avbröt ett inbrott i
Skogen vi orienterade i i låg/mellanstadiet
Korsningen där Eric G. brukade hämta mig på sin moppe
Huset där vi hade vår typ första FF-fest hos Mickan
Sträckan jag sprang till bussen VARJE morgon på gymnasiet

Och även om...
Jag numera KAN cykla ( vad än Lina och Pege tror)
Vägen till gamla skolan tar högst sju minuter att gå
Häxornas hus inte finns kvar ( inte häxorna heller för den delen)
De som bor i "inbrottshuset" inte minns mig längre
Orienteringsskogen numer bara huserar hundpromenader för min del
Eric G nog sannerligen aldrig kommer hämta mig i korsningen igen (framförallt INTE på moppe)
Mickan inte bor kvar, och huset inte alls ser ut som när vi festade där
Jag förmodligen aldrig mer behöver jäkta till Danderyds Gymnasium

...så blir jag ändå lite varm på insidan av alla dessa platser, så är det.

I övrigt har storstaden bjudit på; kärt återseende av massor av tjejjerna, vitt vin på hotellet, ett random påträffande av en halmstadbekanting, en knasig man bakom en container (ensam, drickandes öl i glas, chillandes...jag skrattade så jag nästan dog), DANS på kära gamla O, chill hos fina Eskils, annebesök hos eskils, SATC-kollandes, lekdag med syster....so far.
Imorgon kommer jag hem, mina darlings...någon som vill hämta på flygplatsen? :)


Over and Out